Äskekärrsskeppet, som det kom att kallas efter fyndplatsen, är Sveriges enda och ett av Nordens bäst bevarade vikingatida skepp och det dateras till 900-talet. I trakterna runt Göta Älv hittas ibland fortfarande mynt eller smycken av guld och silver samt andra fynd från vikingatiden. Älven nämns ofta i de isländska sagorna som kommunikationsled.
Vikingarna beskrevs av sin samtid som dels våldsamma slagskämpar men också som kärleksdiktande och fåfänga män. Österländska källor beskriver vikingarna som "Allahs smutsigaste varelser. De är som vilsegångna åsnor." I engelska krönikor oroade man sig för hur dessa män imponerade på kvinnorna. Vikingarna blev under 800-talet kända som skickliga sjöfarare och handelsmän, och grymma krigare. De flesta människorna var under vikingatiden bönder eller slavar. De levde på små gårdar och var i allt väsentligt självförsörjande.
Den fornnordiska mytologin med asagudar som Oden, Tor och vaneguden Frej eller Freja bidrog till föreställningen att vikingatidens hövding hade härskarmakt över andra släkter. Att hövdingen var avkomma till gudarna var ett grundelement i vikingasamhällets sociala organisation. Vikingarnas erövringsbravader gjorde dem till både fruktade och avundade både i Europa och österut.
Att vara "i viking" innebar att fienderna även fanns på nära håll. Längs Göta Älv stod under 1000-talets början flera slag mellan vikingatida kungar. Under nordisk medeltid avtog vikingarnas framgångar och många nordbor lät döpa sig och blev kristna. Intresset för vikingatiden har lett till försök att återskapa skeppen som en del av vår heroiska forntid. Ett exempel på detta är Vidfamne som sjösattes 1994.