Detta är musik smidd på randen till kollaps, och bandet dyker huvudstupa ner i den gravitationella tröskeln – där sånger och ljud böjs, spricker och kollapsar till något djupt transformerande och smärtsamt vackert.
Trion balanserar rå kraft med slående emotionellt djup. Colin Stetson, känd för sin dundrande saxofon och mästerskap i cirkulära andning, ger seismisk kraft och skulpterade övertoner, medan Stian Westerhus pressar elgitarren till dess yttersta uttrycksfulla gränser – böjer toner, bygger ljudväggar och sjunger med en röst som är lika skör som den är befallande. Westerhus ekar den emotionella omedelbarheten hos David Bowie, Thom Yorke eller Scott Walker, och ger låtarna en djup sårbarhet – hans sång står ofta bar mot kaoset, som en flimrande signal från rymden.
Trion kompletteras av Erland Dahlen, vars djupa känsla för rymd, momentum och signaturklocktexturer ger en gripande klarhet och perkussiv drivkraft till gruppens ljudvärld. Hans utökade kit blir delvis rytmmaskin, delvis atmosfärisk portal.
1017 är olikt allt annat där ute. Det är inte bara ett band – det är en gravitationskraft. En visceral liveupplevelse där soniska extremer möter emotionell ärlighet och mästerskap i låtskrivande.
