Hoppa till innehåll

Opera

Die schweigsame Frau

Tiga är silver och luras är guld. Komisk opera av Richard Strauss.

Opera i tre akter av Richard Strauss (1864–1949). Libretto Stefan Zweig efter en pjäs av Ben Jonson.

En sur gubbe, en smart kvinna, en förälskad man och en finurlig fixare. Det är stommen i Strauss komedi Die schweigsame Frau där de unga lurar de äldre och där kärleken och konsten segrar. Sverigepremiär!

Gubben är Morosus, som gömmer sig för världen efter ett trauma som gjort honom känslig för höga ljud. Något som ställer till besvär när hans frånvarande brorson och arvtagare Henry dyker upp tillsammans med sin operatrupp. Den bittre Morosus hatar färg, ljud, sång och musik. Allt som opera är. Truppen, med den unga Aminta och fixaren i spetsen, går samman för att lura gubben genom ett elakt pjäs i pjäsen-skådespel. Målet är att säkra pengar och kärlekslycka samtidigt som de skakar liv i gubben. Kärleken och musiken står som segrare, när Morosus till slut ger sin välsignelse: ”Så ljuvlig musiken är. Men ännu skönare när den är över.”

Äntligen blir det Sverigepremiär för Richard Strauss komiska opera från 1935, ”Den tystlåtna kvinnan”. En glittrande pärla med musikalisk kraft, stora ensembler och stillsam eftertanke.

Denna uppsättning, av regissören Barrie Kosky, hade premiär år 2010 på Bayerische Staatsoper i München. Den var från början planerad för sex föreställningar men gjorde braksuccé och spelades fortfarande 12 år senare. Kosky leker övertydligt med klichéreferenser till operakaraktärer i sin hyllning till lustfylld teater och opera. Assisterande regissör Philipp Rosendahl ansvarar för att överföra Barrie Koskys regi till GöteborgsOperan. Dirigent är Yoel Gamzou, internationellt erkänd för sina fascinerande tolkningar.

Handlingen är inspirerad av commedia dell’arte och så gott som identisk med den i Donizettis Don Pasquale, som spelas på GöteborgsOperan i mars och på turné i Västra Götaland.

“Die schweigsame Frau är en opera om en man som hatar ljud, en man som hatar musik, en man som hatar opera. Det är en opera om en man som hatar fioler, flöjter, trumpeter, visslor, kontrabasar och slaginstrument, kyrkklockor, pratsjuka fruntimmer, främlingar, operasångare, människor som sjunger för pengar, kastrater, clowner, komiker och allting italienskt. Vi har placerat vår protagonist i en värld som vacklar på gränsen mellan Mel Brooks, mupparna och wienska Josefstadt.” – Barrie Kosky

Hyrproduktion från Bayerische Staatsoper. Scenografi och kostym tillverkad i Bayerische Staatsopers verkstäder.

Foto: Wilfried Hösl