Det här är ett hus med en lång historia, berätta lite om den
Ja huset har existerat i en drös med år, det byggdes 1938 och blev så småningom det Oceanografiska institutet där det odlades och forskades på marint liv. Bland annat odlades det plankton här inne. Man kan se spår av det i huset på olika sätt! Sen stod faktiskt huset tomt i många år innan det togs över av ett gäng kulturpersonligheter som bildade Föreningen Kulturhuset Oceanen 1996.
Och då blev Oceanen en livescen?
Ja där vid 1996 blev det någon slags inofficiell scen. Det var väl lite mer av en ”svartklubb” i början egentligen. Runt 2008 blev det en scen som utöver det också hade offentliga konserter och visningar, uppträdanden och liknande.
För ungefär 10 år sedan fick vi in en krögare, och med det ett serveringstillstånd och kunde då ta ännu ett steg och få in en ny typ av evenemang. Jag har varit här i 5–6 år, och när jag kom in blev det lite mer fokus på musik, och sedan dess har Oceanen blivit en nationellt och internationellt erkänd scen för framför allt musik men även andra kulturyttringar.
Hur tänker ni när ni bokar artister, vad får man se på Oceanen?
Vi tänker inte genrebaserat, jag skulle snarare kalla oss genreobereonde. Det är självklart för oss att Oceanen ska vara en jämställd scen, det har vi arbetat med sen starten. Vi vill vara progressiva och ligga i framkant. Både för att kunna vara en språngbräda för artister att ta nästa steg, och för att arbeta med arrangörer som är både etablerade och nyetablerade och på så sätt visa upp en annan del av det musikutbud som finns i Europa, Sverige och Göteborg.
Vi vill täppa igen några av de luckor som vi upplever finns när det gäller representation av vissa typer av musik och scenkoncept. Och så vill vi vara nydanande när det kommer till att presentera artister, koncept. Att ha ett finger i luften så att Oceanen blir något av en samtidsskildring ur ett sceniskt eller musikbaserat perspektiv.
Oceanen har varit en kulturförening länge, lever den själen kvar?
Ja, vi är fortfarande ett föreningsägt hus. Föreningen Kulturhuset Oceanen äger sig själv och äger fastigheten. Vi är helt oberoende, vi har finansiering från flera aktörer förstås, men i övrigt är vi frånkopplade vissa delar som kan vara utmanande för andra scener, så som marknadsmässiga hyror eller vinstkrav. Vår situation är unik, åtminstone i Sverige, vad jag vet. Det gör att vi kan sticka ut och har råd att vara annorlunda, med ansvar förstås.
Det händer mycket runt Stigberget nu, vad är speciellt med området?
Ja det händer mycket men än så länge har vi inte drabbats av vad man kanske kan kalla gentrifieringens baksidor. Det är fortfarande intressanta sammanhang som sker i lokalerna runt Stigbergstorget, där inte enbart marknadskrafter styr utan även det fria kan få ta mer plats. Det finns en stark tradition av arrangörskap som är gräsrotsdrivet på den här platsen. Att det ligger så många kulturproducerande aktörer på en så liten yta är något jag upplever är helt unikt i Sverige. Det skapar synergier och en given publik, något jag inte ser på andra scener i Sverige. Där är det programmet som drar publiken, men här är det utöver det även platsen som drar publiken.
Har du någon favoritspelning från din tid på Oceanen?
Det är så svårt att svara på. Dels för att minnet sviker lite, dels för att varje år har haft sina personliga toppar. Det är så svårt at ställa dem mot varandra. Däremot så ser jag väldigt mycket fram emot en spelning som kommer i vinter (2021, reds anm.) MIKE, en amerikansk rappare som jag tror kommer bli en grej framöver.
Vi har haft så väldigt många spännande akter här. Till exempel strupsång från ett band som heter Huun-Huur-Tu. De har en världspublik sen 70-talet, har turnerat med Frank Zappa, och drar en extremt bred publik. Det är väldigt unika tillfällen att få ta del av, inte minst i det lilla formatet vi har här, med 150 platser.
Hur mår Göteborgs musikscen?
Jag tycker att Göteborg är den stad i Sverige som har bäst utbud när det gäller scener för unga och up-and-coming artister. Vi har hela trappan, med allt från Fyrens Ölkafé här bredvid, sen vidare till oss, och så kanske Pustervik efter det. Att kunna ha det målet som artist, att de scenerna finns, att de är tillgängliga och det går att bli bokad, det upplever jag är en morot som gör att drömmen om ett artisteri är i högsta grad levande. Det sipprar ner på nya artister som kämpar på i replokalen och vill ha en artistkarriär.
Många, inklusive Oceanen, är väldigt inbjudande till nya arrangörer vilket gör att det byggs upp en förväntan på att det faktiskt går. Det kan starta en eld. Vi har så många exempel på artister som har startat här, och sen blivit nationella och internationella angelägenheter, till exempel The Magnolia, Sarah Klang, med flera.
Det är verkligen värt att understryka att vi i Göteborg är bortskämda med tillgången till scener. När jag reser runt och träffar andra arrangörer och möter publik i andra städer blir det så tydligt att det ofta är ett begränsat antal scener men också begränsat utifrån kapacitet, att hitta plats för unga och oetablerade artister. Det kanske finns kommunala scener, vilket kan vara jättebra, men det kan också bli väl styrt.
I Stockholm pratas det ofta om att det finns tämligen få scener för oetablerade band och artister, det första steget blir ofta för stort. Det är svårt att konkurrera om scentid med internationella, etablerade artister. Så ser det inte riktigt ut i Göteborg. När jag pratar med agenter, skivbolag och liknande utanför staden så nämner det ofta Fyren, Oceanen och liknande scener som exempel på hur levande musikscenen är i Göteborg.
Vad krävs för att skapa en så levande musikscen?
Dels ekonomiska muskler så klart, det ska inte underskattas, men det krävs också tid att bygga upp en publik. Det är svårt när mycket av den här typen av verksamhet drivs i projektform. Det är för kort tid för att bygga upp en relation till publik, artister, agenter och liknande.
Vi har många utmaningar kvar i Göteborg, även om vi har kommit långt. Marknadshyror till exempel kan störa kontinuiteten för scener, även om det kulturbidrag som finns i Göteborg gör mycket för att avhjälpa det. Men jag tror att det finns ännu mer att göra från stadens sida för att ytterligare stötta kulturlivet. Tyvärr blir kulturen ofta bortprioriterad initialt, men lyfts gärna fram när det blir succé.
Finns det en risk att vi har för många scener i Göteborg?
Nej, det tror jag inte alls, visst finns det utmaningar men ur ett längre perspektiv så sporrar det snarare än försvårar att vi är många. Jag skulle säga att vi är många, men ändå för få! Det skulle gärna finnas tre gånger så många scener som idag, utspridda över fler stadsdelar i Göteborg.
