Emma fångades av vackra människor och vackra ting. Hon bländades av allt det som fanns i böckerna, men som saknades i hennes eget liv. Glupskt slukade hon orden som körsbär; och så sa hon au revoir tristess, gick ut i världen och gjorde den till sin egen. Hon som aldrig ätit granatäpplen och aldrig ätit ananas roffade nu åt sig allt: dyra tyger och dyra vanor, det exotiska porslinet och handskarna, åh handskarna, och hattarna, valparna, älskarna. Hon drömde om Paris och om ett liv rivet ur ett modemagasin, une vie d’influenceur; och brände allt hon hade på att bli unik, som de andra på festerna där alla filtrerats i samma filter.

Överallt sökte hon efter lycka till salu, överallt sökte hon efter fler följare, fler som beundrande kunde följa henne med blicken. Det enda som kunde mäta sig med hennes begär var hennes växande skulder och hennes bekymmerslöshet inför desamma; hon putsade naglarna med citron och polerade en obekymrad fasad. Men under klänningen fanns ett hjärta i uppror. Hon var full av åtrå, av raseri, av hat. Allt blandades ihop i ett och samma lidande: köttets lust, penningbegäret och lidelsens vemod. Året var 1856: dumskallar styrde, media spred floskler och Emma Bovary bestämde sig för att gå och köpa en allra sista sak.

Idé: Frida Röhl och Magnus Lindman
Manus: Magnus Lindman
Regi: Frida Röhl
Kompositör och musiker på scen:”Californiaman” Joel Igor Hammad Magnusson
Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund
Ljusdesign: Carina Persson Backman
Mask- och perukdesign: Susanne Åberg
Koreograf: Giovanni Bucchieri
Dramaturg: Magnus Lindman

Medverkande: Camila Bejarano Wahlgren*, Sanna Hultman, Kim Lantz, Victoria Olmarker, Ulf Rönnerstrand, Sara Shirpey*, Jonas Sjöqvist, Helmon Solomon, Leonard Terfelt, Sara Wikström, Emma Österlöf. (**praktikant från Teaterhögskolan i Malmö / **praktikant från skådespelarutbildningen vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet.)

Information

Här kan du läsa mer.