Det har gått snabbt för Sammy och Johnny Bennett. 2016 släppte de sin första låt på Youtube, året därpå vann de en Grammis för debut-EP:n Hundra80, sedan följde Way Out West och Skankaloss, fler hyllade släpp, en P3 Guld-nominering, ett Manifestgalanpris och nu senast spelningar i Boston och Köpenhamn tillsammans med IKEA.

Vi träffar tvillingbröderna i deras studio på ett tak i Högsbo industriområde. Det är en av de där kvällarna då sommaren verkar ha ångrat sig på vägen ut, det är ovanligt varmt för september och solen blänker på plåttaket där fotograf-Peter springer runt och kollar vinklar. Medan vi väntar på att Sammy ska dyka upp visar Johnny runt i studion och spelar några av sina favoritartister. Kaffet får vi dock koka själva.

– Det blir bättre då, jag lovar, säger han och skrattar.

Från studions högtalare strömmar musik från Clairo och Blood Orange, och så en av duons hittills osläppta låtar, med arbetsnamnet FantaZe.

– Gillar du den?

Att intervjua Sammy och Johnny är lite som att sitta och snacka med nyfunna vänner. De är nyfikna, spontana och ställer minst lika frågor till mig som jag till dem. Samspelet mellan bröderna påminner om att se dem på scen, de fyller i varandras meningar eller – kanske ännu oftare – utmanar, retas med och säger emot varandra. Som när Sammy berättar att de alltid haft ett intresse för musik och kulturen runt omkring, läst på om artisternas beefs och ...

– Tala för dig själv, mannen, avbryter Johnny.
– Jaja, jag talar för mig själv då, fortsätter Sammy, men jag är alltid påläst om vad som är det senaste inom kulturen och jag har alltid varit nyfiken. Det var aldrig tänkt att jag själv skulle hålla på med musik, men jag har alltid, alltid, alltid älskat det och fuckat med kulturen. Inte bara hiphop men typ soul, r’n’b ... jag lyssnar på jazz ibland också. Mycket black culture music.

2013 bodde Johnny i London och Sammy i Malmö, och de började rappa på varsitt håll, på varsitt språk. Men det skulle dröja tills 2016 innan omvärlden fick ta del av deras skapande.

Sammy: – Jag var på gymmet en dag och lyssnade på en låt av Stormzy och Chipmunk och tänkte ”shit fan vad fett” för de rappade typ i mun på varandra. Det var helt sjukt och beatet var helt uptempo, och jag tänkte att det hade varit nice om jag och Johnny kunde göra något liknande.

På Youtube hittade de instrumentalen till Chipmunks (numera Chip, reds. anm.) Hear Dis, låten från gymmet, som fick ligga till grund för Hör5de. När videon släpptes fick hiphop-Sverige direkt upp ögonen för bröderna som hade något eget, något nytt. Framgångarna sedan dess verkar de ta med ro, även om de inte riktigt kunnat föreställa sig ett sådant genomslag.

Johnny: – Alltså jag tycker att allting är förtjänat liksom, sen om jag hade kunnat förvänta mig det? Jag hade inte ens kunnat förvänta mig att jag skulle rappa innan, så nej. Men det finns så mycket mer vi vill åstadkomma, så jag ser det inte som att det bästa ligger bakom oss eller så. Jag är bara hungrig på mer.

I våras tog duon sina första steg ut på den internationella scenen när IKEA presenterade dem, tillsammans med bland andra Cherrie och Jaqe, för USA på Boston Calling Festival. De spelade tre dagar i rad och även om det var lite gles publik första dagen spred sig ryktet om de explosiva svenskarna snabbt.

Johnny: – Tredje dagen var maxad, jag tror till och med det är en av våra bästa spelningar.
Sammy: – Roligaste i alla fall.
Johnny: – Roligaste, lätt. Vi fick med oss publiken och de engagerade sig. Även om de inte kunde orden så fick vi dem att lära sig och sen sjöng de med, de var inte blyga liksom.

Att rappa på svenska i ett engelskspråkigt land var alltså inget hinder.

Sammy: – Men ta låten Bevis till exempel: “oh why why why” ... det är lätt att hänga med. Jag tror att svensk musik, eller jag kan tala för svensk hiphop i alla fall, med alla rytmer och flows och allt det där … allt är universellt liksom. Det är inget som du behöver ett språk för att fatta att “ouff det här slår, det här flowar”.

"Melodier är något som korsar gränser, det går före språk"

Johnny: – Jag tror att, med tiden, så kommer den svenska hiphopscenen bredda sig ännu mer. Artisterna experimenterar mer och leker med melodier och sådant, och melodier speciellt är något som korsar gränser. Det går före språk.

Skriver gör de fortfarande på varsitt håll, i alla fall till en början, för att inte störa varandra för mycket.

Johnny: – Man måste få ut sin tanke, du vet. Det spelar ingen roll om det är min bror, när någon kommer för tidigt in i den kreativa processen så bara fuckar det en. Så man måste bygga upp den lite innan någon överhuvudtaget kan komma och säga ...
Sammy: – … säga nej eller …
Johnny: – … säga “kan du inte tänka såhär?” – det bara pajar mooden.

Där är de igen. Replikerna som flyger mellan bröderna som blixtsnabba passningar på en fotbollsplan. Johnny erkänner att han nog är den med flest synpunkter. Kanske hör det till hos en storebror, även om åldersskillnaden mellan bröderna bara är en minut.

Sammy: – Alltså jag tror inte det har att göra med att någon är bättre än någon annan, det är bara för att Johnny är petigare än jag är, generellt.
Johnny: – Jag är bättre än han också, han vet det.
Sammy: – Ja, han är vass.
Johnny: – Det vi snackar om är alltså lyrics, text. Melodier och sådant har jag ingenting att påpeka på oftast, men det är isåfall om vi går in och petar på varandras bars. Men jag tycker det har blivit mindre av sådant också, jag tycker att folk steppar upp.
Sammy: – “Folk”?

"Folk" är Sammy?

– Aa, "folk" är Sammy, säger Johnny och skrattar.

Inspirationen hämtar de i sin egen vardag, andra människors beteenden, eller filmer. Vad som helst som skapar en speciell stämning, en “mood”, oavsett om det kommer utifrån eller inifrån.

Johnny: – Vi hade den här diskussionen häromdagen, för jag har känt ibland på senaste tiden att jag har svårt att hitta kreativiteten. Men då har vi snackat om att det är bättre att hela tiden skriva, även om det är skit som du skriver så är det alltid bra att vara aktiv.

"Jag tror att man kan banka sig ur sin writer’s block."

Sammy: – Jag har alltid varit sådan också att även när jag inte är inspirerad av någonting så skriver jag bara så mycket jag kan. Eller bara nynnar, eller vad som helst för att inte tappa det liksom. Jag tror att man kan banka sig ur sin writer’s block. Eller när man inte är kreativ, att man kan bara kötta igenom det typ.

Låtarna skapas inte på någon speciell plats, utan lite var som helst där idéerna dyker upp.

Sammy: – Mitt favoritställe är tvättstugan.
Johnny: – Jag gillar att ha bråttom när jag skriver. När jag vet att jag måste ta bussen om tio minuter, då kommer mina bästa tankar. Eller när jag sitter på vagnen och vet att jag ska träffa någon om tre hållplatser.
Sammy: – I sängen, när jag vaknar.
Johnny: – I duschen, det är inte bra egentligen. Jag tror jag har fuckat min röstmemo för jag märker att jag får inget ljud på mina snaps längre, jag tror den är fuktskadad eller något.
Sammy: – Blöta bars, haha.

Hemstaden, där de båda nu bosatt sig igen, trivs de bra i. Det blir dock många arbetstimmar i Stockholm, och kanske skulle en flytt kunna bli aktuell av sådana anledningar.

Johnny: – Men som stad så älskar jag Göteborg. Det är en blandning av en storstad och en liten stad, som har allt. Sedan är jag härifrån och känner mig bekväm här. Så det är bara om jag skulle flytta utomlands som jag skulle sticka härifrån. Du då?
Sammy: – Ja, det är nog det. Eller alltså jag gillar Stockholm också jävligt mycket, men då hade jag nog flyttat till någon liten skön förort och haft mitt lilla område där jag chillade typ. Och ibland när jag ville så tog jag mig in till de där heta platserna.

Vi pratar lite om hiphopscenen i Göteborg, som de menar vuxit sig starkare de senaste åren. De nämner Aden och Asme, Parham, Skander och Bojou som exempel på artister som nått utanför stadens gränser.

Sammy: – Det finns många som gör bra saker här. Sedan kanske det inte är sån stor hype medialt om just Göteborg, men jag tror det kommer ta mer plats nu i framtiden. Vi känner folk som har bra saker på gång, som det kommer höras mer av inom kort. Så jag ser på det jävligt positivt och jag tycker det är nice att vara härifrån och göra musik. Än att vara ifrån ställen där allt kommer ifrån och dit alla tittar, det är roligare när det kommer underifrån.

Ett debutalbum vill de vänta lite med, men inte på grund av materialbrist. Nej, snarare som en anpassning till dagens musiklandskap, där singlar och EP:s mer och mer börjat ersätta det traditionella fullängdsformatet. I våras kom dubbelsingeln Be för dem / 40/40 (med Henok Achido) och i augusti Chans där artistvännen Parham gästar.

Sammy: – En singel får sitt utrymme att leva lite för sig själv liksom. När ett projekt kommer ut finns det kanske vissa låtar som försvinner och jag vill ju att folk ska lyssna. Så singlar känns nice just nu, sedan kanske vi kör något annat längre fram men vi tar det dag för dag.
Johnny: – Sedan tror jag också att vi går mot en sådan tid där, eller vi är redan i en sådan tid, där människors intressespann har gått ner helt. Så man får ha med det i sin beräkning också och se till att backa sin musik.

Vi kan alltså se fram emot fler Sammy & Johnny-släpp i höst – och förhoppningsvis under en lång tid framöver.

"Jag vet inte om jag alltid kommer rappa, men jag kommer alltid hålla på med musik"

Johnny: – Jag vet inte om jag alltid kommer rappa, men jag kommer alltid hålla på med musik tror jag. Det är någonting jag fann sent i livet men jag tycker att det är fett roligt att uttrycka sig genom musik. Inte bara i ord men också genom instrument och så, det hade jag velat se mig utveckla med åren, och så vill jag lära mig producera.
Sammy: – Det kommer alltid att finnas med, från och med nu i alla fall. Musik är nice. Det finns ingenting som är bättre än att få färdigt en fet låt, det är värsta känslan alltså! Jag brukar inte lyssna på låtar i omgångar sådär, men när man själv har gjort en fet låt ... alltså jag har inga problem att spela den 20 gånger i rad. På repeat.
Johnny: – Det är som att göra mål i fotboll.
Sammy: – Det är typ en ännu bättre känsla för det lever för alltid. Ett mål alltså … om du inte har gjort mål i VM-finalen förstås.